Anhöriga och andra närstående
Beskrivning: Att förlora en anhörig genom suicid är ett svårt trauma och en risk för allvarlig psykisk ohälsa och suicidhandlingar hos de drabbade (Larsson Omerov, 2014). Stödet till de anhöriga brister oftast och deras eventuella behov av vård tillgodoses inte alltid. I de nya vårdavtalen för den psykiatriska vården och i de regionala riktlinjerna för vård av suicidnära patienter ingår dock att stöd och hjälp ska ges till de närstående, men sorg och livskriser kan inte räknas som sjukdomstillstånd att behandla inom vården. Därför behövs även andra insatser.
De flesta beskeden om att en anhörig tagit sitt liv ges vid ett hembesök av polisen. Därefter lämnas oftast de anhöriga ensamma trots att de befinner sig i svår chock och förvirring och har svårt att veta vad de ska ta sig till. Riksförbundet för SuicidPrevention och Efterlevandes Stöd (SPES) fyller en viktig funktion när det gäller att ge stöd till de drabbade när den akuta krisen klingat av. Men i glappet mellan att de anhöriga fått beskedet till dess de fått handlingskraft nog att vända sig till hälso- och sjukvården eller till annat stöd som t.ex. SPES behöver de hjälp med att hitta vägar ur den akuta krisen. Det är inte bara anhöriga som drabbas av ett suicid. Även andra närstående som till exempel nära vänner, skol- och arbetskamrater påverkas och kan behöva stöd och hjälp. Det gäller inte minst de unga med tanke på smittorisken.
Inga studier som utvärderar isolerade insatser riktade till anhöriga eller närstående på suicidrelaterade utfall identifierades i litteraturöversikten. Trots detta bedöms aktiviteter för att stödja denna grupp (som exempelvis WHOs riktlinjer för att stödgrupper för efterlevande, 2011) vara en förutsättning för suicidpreventivt arbete utifrån det stora behovet samt ur ett rent etiskt perspektiv. Nedanstående förlag har tagits fram i samarbete med SPES.
Exempel på åtgärder:
- Se till att vårdavtalen, vårdprogrammen och andra relevanta riktlinjer innehåller skrivningar om att och hur anhöriga till personer som tagit sina liv ska få stöd och hjälp.
- Följa upp att det som anges i vårdavtalen, vårdprogrammen och andra relevanta riktlinjer när det gäller stöd och hjälp till anhöriga efterföljs.
- Ta fram förslag till en akut stödfunktion som inte är beroende av att de anhöriga tar initiativet och som kan hjälpa de drabbade att ta de kontakter som behövs för att få hjälp och stöd.*
- Kartlägga om skolornas obligatoriska krisplaner innehåller riktlinjer för hur de ska agera vid en elevs suicidförsök eller suicid och hur dessa i så fall är utformade.
- Utbilda och stärka Polis, Räddningstjänst, Ambulanssjukvård kring stöd och hjälp till anhöriga vid suicid, samt stödja och underlätta blåljusgruppens samverkan med kommunala och regionala aktörer som kan ge stöd till drabbade anhöriga och närstående.
* Navigare är ett projekt som bedrivits av Suicidprevention i Väst (SPIV) där polisen hänvisat till en speciellt utsedd kurator som i sin tur tar kontakt med den drabbade familjen. De anhöriga har erbjudits tid för samtal på psykoterapimottagning. Vid behov har även kuratorn varit på hembesök, hjälpt till att ringa, skriva brev eller följa med till myndigheter. Föräldrar och andra anhöriga har fått litteraturtips och har även slussats vidare både till SPES ungdoms- och vuxengrupp (SPIV, 2017).